Vikten av vänner

Sitter här och slösurfar efter en bananpannkakebrunch utan dess like med världens bästa Love. Love har flytt landet till förmån för Berlin, vilket gör att vi ses, typ, aldrig. Det är väldigt tråkigt, för en utav de många saker som Love är bra på är att hela tiden få en att utmana och fundera på sig själv och sina mål, och därmed även sina bra och dåliga sidor. Love är en väldigt bra sparringpartner för karriären.

Detta är något som väldigt ofta glöms bort i vänskaper - hur de för dig framåt. Vänner uppskattas för många saker - roligheter, axeln att luta sig mot vid tråkigheter, en väg ut ur tråkiga dagar och så vidare - men väldigt sällan för det de gör för självkänslan och förmågan att ta sig framåt i livet. Mycket det mina vänner har sagt till mig och gjort för mig har gjort mig till en större och starkare människa. Det vännerna ger mig går inte att mäta i någonting mer än min framgång. Jag hade inte varit någonstans om jag inte haft vänner runt omkring mig som peppat, hejat och trott på mig. Även de vänner som har sagt att nu får du skärpa dig, och såhär kan du inte göra. De pushar mig hela tiden framåt, dels genom att peppa mig, dels genom att själva göra framsteg som ger mig lust att gå vidare.

Love är min vän men även karriärsparringpartner. Han var en av de första som jag bollade idén om ordförandeskapet på Saco Studentråd med och han gav mig massor att tänka på, vilket jag verkligen värdesätter nu. Jag har flera sådana vänner, som ständigt ser mina potential mycket bättre än vad jag gör. Så se till att hitta din/a Love, vännerna som ger dig en skjuts framåt, både privat och i karriären. De är ovärderliga. Och till mina vänner, tack för att ni finns där, och får mig att ta det där osäkra steget som är så läskigt, men så värt det!

Stöd en student - köp en gran! II

Såhär fina är Skogisgranarna. Och som ni ser finns det även granar
för den lilla lägenheten och lilla plånboken. (Gissa vilken sida som
normalt står mot hörnet)

Stöd en student - köp en gran!

Fram till på onsdag säljer Skogshögskolans studentkår (SLUs jägmästarstudenter) granar runt om i Stockholm. Aningen partisk (grangeneralen är min Lillebror) tycker jag självklart att ni ska köpa granar av dem.

Anledningen till att de säljer granar är att de måste samla ihop pengar till sin Europaresa de ska göra till sommaren då de ska åka runt och titta på skog. Engagerar de sig inte i penninginsamlingen måste de själva stå för alla kostnader. Ett granköp från dig gör alltså att redan hyfsat penninglösa studenter slipper ta från skralt CSN-lån för att finansiera undervisning. Stöd en student - köp en gran!

Dagen efter Nobel

Nyss hemkommen från Bryssel ligger jag och i soffan och tittar på Nobelkonserten. Jag har haft det mycket bra på mitt första ETUC (European trade union confederation) Youth Committee Meeting (typ, såhär bra), men känner mig ändå smått bitter över att ha missat Nobel NightCap för första gången på fem år. NightCapen är efterfesten till Nobelfesten och brukar vara en strålande temafest för runt 1000 privilegierade gäster. Det har blivit lite av en tradition, och det känns mycket märkligt att inte delta i den, eller några andra av Nobelfestligheterna, i år. Men med nya uppdrag kommer nya traditioner och, som är fallet med ETUC, massor av nya, ovärderliga kontakter.

Imorgon ska vi ha överlämningsmöte med Saco Studentråds nya och gamla styrelse. Jag ser fram emot en helg fullproppad med utbildningspolitik, men kanske mest emot badtunnan som enligt ryktet ska finnas där ute på Nynäs havsbad.

Ett kaxigare studentråd

Det har Jusektidningen tagit fasta på i deras tre snabba frågor till mig.

Annars försöker jag avsluta arbetet på SFS samtidigt som jag ska ha överlämning med Stina på Saco samtidigt som hon lär sig sitt nya arbete på Jusek. Dessutom går Svenskt näringslivs på offensiven gällande ungdomsarbetslösheten och LAS. Vad jag tycker i den frågan har jag skrivit tidigare, som en del av P3 Nyheters bloggstaffet. Utspelen gör mig ännu mer taggad inför nästa års arbete inom Saco Studentråd och fokusfrågan Vägen framåt - högskolan och arbetsmarknaden i samverkan. Jag är övertygad om att ungdomar och yngre akademiker kan få jobb utan försämrade anställningsvillkor, vilket vi i nästa års styrelse kommer att arbeta mycket med.

Studenter och lågkonjunkturen

Rensar datorn på jobbet, och då dyker det upp lite saker. Här är debattartikeln jag fick i uppdrag att skriva som ordförandekandidat, på temat Studenter och lågkonjunkturen. Eftersom det bara var några månader sen så är den fortfarande aktuell.

Studenter i lågkonjunkturen – en god investering

Högre utbildning är alltid en god investering, i kristider blir det viktigare än någonsin att både beslutsfattare och individer vågar satsa på utbildning. För regeringen gäller det att lyfta blicken och inte bara betrakta fler platser på högskolan som ett sätt att förbättra arbetslöshetsstatistiken. Det krävs ett engagemang och vilja inte bara från utbildningsminister Tobias Krantz, utan även från finansminister Anders Borg, att höja kvaliteten på den högre utbildningen. Det kostar så klart pengar, men frågan är om Sverige har råd att inte satsa på högre utbildning och förbättrad kvaliteten.

I finanskrisens spår vågar fler och fler ta beslutet att gå vidare eller återgå till högre utbildning. Det är ett klokt val, då utbildning förhoppningsvis ger ett mer kvalificerat arbete, högre lön, bättre möjligheter till karriär och samtidigt borgar för samhällsutveckling. Högre utbildning är en väldigt bra investering, sett ur både samhällets och individens perspektiv.

Fler och fler i finanskrisens Sverige befinner sig i en situation där de står utan sysselsättning, och utan inkomst. Arbetslösheten föder osäkerhet och det finns många idag som undrar om de kan få komma tillbaka till ett jobb i den sektor man tvingats lämna. För många studenter som är på väg ut i arbetslivet handlar oron om ifall man kommer få ett jobb överhuvudtaget. Jag kan förstå oron, men jag är övertygad om att utbildning lönar sig, dock borde det löna sig mer.

I kristider tenderar politikerna att öka antalet utbildningsplatser enbart för att dämpa den öppna arbetslösheten, utan en tanke på vad en sådan enkelspårig form av satsningar gör för studenterna och högskolan i stort. För faktum är att en ogenomtänkt ökning av antalet platser på den högre utbildningen alltid leder till en kvalitetssänkning. Detta eftersom lärosätena oftast inte väljer att öka antalet lärare i den mån det behövs för att möta de ökade studentkullarna.

Redan idag är kvaliteten på många utbildningar, framförallt de samhällsvetenskapliga och humanistiska, skrämmande låg. Vi vet att studenter på en del lärosäten får så lite som fyra timmars undervisning i veckan. Att ovanpå detta öppna för fler platser på utbildningen utan att se till att höja de generella anslagen till lärosätena grundar för att utbildningen som ges är långt ifrån den utbildning i världsklass som eftersträvas. Jag menar helt enkelt det spelar ingen roll om det är fler studenter i högskolan om de inte finns tillräckligt med föreläsningar eller seminarier att gå på.

Vad är då utbildningskvalitet? För det första handlar det om lärarledd tid. Studenter måste få en möjlighet att ställa frågor, diskutera och få problemställningar förklarade av en kompetent lärare. Det handlar även om att vara i tillräckligt små grupper för att alla studenter ska få utrymme att känna att just dennes frågor kan få relevanta svar.

Utbildningskvalitet handlar även om förväntningar. Förväntningar från studenten om vad denna ska lära sig under de närmsta åren. Men även förväntningar från arbetsmarknaden vad en student ska kunna när de båda möts. I dagsläget saknar ofta nyutexaminerade studenter de kunskaper som arbetsmarknaden kräver, många gånger på grund av bristande resurser.

Jag vill att så många som möjligt går vidare till högre utbildning. Det finns inget bättre sätt att investera i sin egen framtid. Men för att våga göra den investeringen måste även Krantz och Borg satsa på högre utbildning. Annars är satsningen inget annat än en dålig placering – både för individen och för samhället.

Lite fler länkar

Pressmeddelandet finns publicerat på Newsdesk och Webfinanser. Cajsa från LR Stud har även bloggat.

Jag vill även ge ett stort grattis till Senait Berhande, omvald vice ordförande, samt ledamöterna Tobias Lundin, Polin Bedro, Edvard Abrahamsson, Johannes Danielsson och John Kåberg som också de kommer att sitta i Saco studentråds styrelse under året. Det kommer att bli hur kul som helst!

Ny ordförande för Saco studentråd

Idag blev jag vald till ordförande för Saco studentråd. Mer om det och vilka som sitter i resten av styrelsen hittar ni här. Stina har tagit en fantastisk bild på mig från mitt tal och Naturvetarna skriver det här om kongressen.

Vi är en fantastisk styrelse som jag tror kommer att få ett otroligt roligt år ihop. Här är mitt korta och koncisa tacktal från kongressen. Håll till godo!

Jag vill tacka så väldigt mycket för att ni har gett mig ert förtroende att leda Saco studentråd det närmsta året. Det känns otroligt stort att få vara ordförande för organisationen under ett år då så mycket händer. Jag ser fram emot ett år fyllt av bra styrelsediskussioner, valkampanjande, och möten med er förbund.

När jag valde att kandidera började jag fundera på vad Saco studentråd är för organisation. Jag kom fram till att det är en väldigt privilegierad sådan. Saco studentråd har den stora förmånen att vara en organisation med fäste i två världar - studentvärlden och den fackliga. Vi är den enda fackliga organisationen som består av studenter, arbetar för studenter och bedrivs av studenter. Detta är något vi ska vara stolta över och ta vara på. Vi har en fantastisk plattform för att prata om studier kopplat till arbetsmarknad,

2010 är ett valår. Det kommer vimla partier, organisationer och andra aktörer som kommer att slåss för att just deras fråga ska komma upp på dagordningen. Där har vi som fackligt aktiva en möjlighet att göra skillnad. För mig handlar facket om att många tillsammans är starka. Tillsammans är Saco studentråd och dess förbund starka. Tillsammans kan vi åstadkomma saker. Samtidigt måste vi utnyttja att vi är studenter. Tillsammans måste vi måste under det kommande året arbeta för att utbildningspolitiken ska bli en prioriterad valfråga. Vi måste visa att studenter är en stark grupp med starka intressen, att vi bryr oss om vår utbildning och dess kvalitet. Politikerna i sin tur måste visa att även vi studenter är viktiga inför ett val och inte bara prioritera barnfamiljer och pensionärer. Politikerna måste visa oss att de är villiga att satsa pengar på högre utbildning och steget över till arbetsmarknaden. Att få upp utbildningspolitiken på agendan kommer jag att arbeta stenhårt för under det kommande året, vid sidan om arbetet med fokusfrågan.

Jag vill återigen tacka för ert förtroende. Och jag hoppas på att jag på nästa års kongress kan stå här och prata för ett mycket starkare och kanske lite kaxigare Saco studentråd. Något som vi i styrelsen, och ni förbund, har åstadkommit tillsammans.

Med dessa ord tackar för en fantastisk kongress och säger grattis till alla nya förtroendevalda. Det kommer att bli ett fantastiskt år!

Uppladdning

Laddar inför kongressen med ny frisyr, som funkar som två i ett!

Plats för (minst) en till i Saco studentråds styrelse!

På grund av ett avhopp bland de föreslagna ledamöterna till Saco studentråds styrelse, finns det nu en öppning för andra intresserade medlemmar i Saco studentråds medlemsförbund att bli nominerad till en plats i styrelsen! (Kan ju tillägga att det finns det i alla fall, via en så kallad golvnominering, men nu måste minst en kandidat till fram för att kunna uppfylla stadgans krav på minst fem och max sju ledamöter i styrelsen).

Är du intresserad av att sitta i Saco studentråds styrelse, hör av dig till studentsektionen/rådet på ditt fackförbund och be dem nominera dig. Övriga frågor ställs till Maria Noleryd eller Stina Hamberg på Saco studentråd.

Mitt första inlägg som gästbloggare

Idag besökte jag snabbt Sacos kongress för att ta del av plenumförhandlingarna och se Anna Ekström bli omvald till ordförande för Saco. Detta ledde även till mitt första framträdande som gästbloggare. Förhoppningsvis inte det sista.

Sacos kommunikationschef John Ahlmark skriver det här om studenterna inom Saco.

Kunskap, kontaktnät och vilja

Saco studentråds kongress närmar sig med stormsteg, och om runt tre veckor är det dags att se om Sveriges största fackliga studentorganisation vill att jag ska leda dem under ett år.

För mig var det inget självklart val att kandidera till posten. Efter snart sex år inom studentrörelsen kände jag att jag borde tycka att det var nog. Efter lite tänkande och övervägande kom jag fram till att det var inte nog. Än hade jag mer att ge. Dessa tankar kan sammanfattas i tre ord: kunskap, kontaktnät och vilja.

Efter mer än ett halvt decennium inom olika delar av studentrörelsen har jag en stor och bred kunskap om utbildningspolitik och studenter. Jag har varit fakultetsföreningsaktiv, kårengagerad, festgeneral, utbildningspolitisk tjänsteman och studentfackligt verksam. En fördel med att vara aktiv väldigt länge och väldigt brett är att en massa människor korsar ens väg. Genom detta har jag fått ett otroligt stort kontaktnät inom Studentsverige i allmänhet och Studentstockholm i synnerhet. Detta kontaktnät bör användas. Sist, men inte minst, har jag en oerhörd vilja. En vilja att förändra och förbättra. En vilja att lära. En vilja att hela tiden utmana mig själv.

Alla dessa tre komponenter kommer jag att använda för att förändra och förbättra utbildningen och livet vid sidan om för Sveriges studenter. De är även anledningarna till att jag kände att jag vill kandidera till ordförande, att jag har mer att ge. Nu hoppas jag på kongressens förtroende att leda Saco studentråd under ett år som innehåller både en avtals- och valrörelse.

Gertrud

Min och sambons nya hobby

Valberedningens förslag till ordförande för Saco Studentråd...

...det är jag!

Valberedningen ger följande motivering:
Som heltidsarvoderad ordförande föreslår valberedningen Lisa Gemmel, 26 år gammal och medlem i Jusek. Lisa står för kunskap, kontaktnät och vilja. Hon har en svåröverträffad kunskap om både den svenska och internationella utbildningspolitiken genom sitt mångåriga engagemang i olika studentorganisationer där hon har arbetat med allt från att anordna Nobelfestens efterfest för Stockholms studentkårs räkning till att vikariera som jurist på Sveriges förenade studentkårer. Hon har en bakgrund som både ledamot och ordförande i Jusek studerandesektion vilket ger henne en gedigen grund att stå på i Saco-federationen. Juriststudenten Lisa har redan- genom att vara involverad i bland annat SSCO (Stockholms
studentkårers centralorganisation) förutom ovan nämna organisationer - byggt sig en plattform och gjort sig ett namn inom den politiska sfären. Med hennes vilja och karisma ser valberedningen en naturlig ledare som kommer att med bravur leda Saco Studentråd.

Jag kan ju inte annat än vara nöjd med den motiveringen.

Övriga föreslagna kandidater hittar ni här.

Jytte Guteland är en större människa än mig

Ungefär 22 minuter in i gårdagens Aktuellt får vi följa med Jytte Guteland, ordförande för SSU, till Lycksele där hon ska träffa vad som minst sagt kan kallas äldre socialdemokrater för att sälja in SSUs fyra idéer för att fånga in de unga väljarna.

Aktuellt visar en sekvens där Jytte presenterar förslagen för gruppen. Då börjar ordföranden spela musik, mitt i hennes presentation. Det kan vara den värsta härskarteknik jag någonsin sett. Jag undrar om Jytte blev totalchockad, eller om hon bara är van, för hon vänder sig om och säger fint att det där gör du inte om, och du får nog flytta på dig. Jag hade blivit fly förbannad och troligtvis haft ganska nära till våld.

Det sorgligaste är nog att jag inte blir speciellt förvånad. Arg, besviken och upprörd, men inte förvånad. Det här händer nog frekvent för unga, duktiga tjejer, inom alla partier, och andra områden också för den delen. Alltså kommer jag behöva lära mig att handskas med det här, utan att själv ta till dessa oförlåtliga härskartekniker och våld. Men jag vill inte. Jag vill inte behöva lära mig handskas med 60-åriga gubbar som inte kan hantera att jag är duktig och har något att säga. Det ska inte vara nödvändigt.

Att inte vara för, men definitivt inte ta ställning mot

Saco har nu svarat på motionen SULF och Saco Studentråd lagt om att Saco på sin kongress ska ta ställning MOT avgifter i högskolan. De vill att kongressen ska avslå motionen eftersom "det är inte självklart att finansieringen av alla funktioner helt och fullt ska vila på skattebetalarna" och att "styrelsen avser att under den kommande kongressperioden fortsatt följa utvecklingen, både i
andra länder och hemmavid". Det är inte ett ställningstagande för avgifter, men det är långt ifrån det aktiva ställningstagande mot som så många suktar efter.

Sacos styrelse menar i sitt motionssvar att dagens högre utbildningssektor "tillhandahåller utbildning som snarast konkurrerar med bildningsförbundens utbud". Istället för att se avgifter som en eventuell utväg bör diskussionen kanske istället röra den högre utbildningens roll i samhället. Jag vill för min del se ett kunskapssamhälle för alla, oavsett härkomst och storlek på plånbok.

Jag anser att Sverige ska ha en för individen kostnadsfri högre utbildning som kan ge utbildning på alla nivåer, även för den som vill komma tillbaka till högskolan för vidareutbildning eller vill läsa kurser för sin egen bildnings skull. Tråkigt nog kan jag inte vara på kongressen där den här motionen, och andra spännande frågor, diskuteras. Det lär bli heta och roliga debatter!

Nils Jobring, ordförande för Akademikerförbundet SSRs studentråd, säger det här och här om motionen. Naturvetarna student säger det här.

I-landsmisär

Jag är sitter i soffan, tittar på dålig TV och försöker att intala mig själv att det är gott med mörk choklad när man är förkyld. Jag är ensam hemma för att sambon är i Luxemburg på möte och det är kallt i lägenheten. I morse blev jag omkörd av två olika cyklister på två olika övergångsställen, vilket gjorde mig tokigt förbannad och irriterad. Jag trodde jag skulle somna alternativt behöva ta hand om följder av illamående idag på jobbet (men blev bättre av en ipren).

Ibland är livet sådär i-landsjobbigt. Man vet att det inte riktigt är ok att gnälla, men har svårt att låta bli. Idag är en sådan dag. Tack för att du lyssnade.

Sänkta löner är inte lösningen

Robin Linderborg varnar, i respons till mitt tidigare inlägg, för att marknadsanpassa utbildningar. Jag delar absolut Linderborgs farhågor. Jag anser inte att arbetsgivarna ska styra vilka utbildningar som ges, varken på gymnasienivå eller högskolenivå. Det skulle vara destruktivt för utbildningarna och bildningsidealet. Dessutom finns det inte en arbetsgivare som kan förutse vilka behov som finns om tre år - finanskrisen är ett utmärkt exempel på detta.
__

I en notis i DN vill Svenskt näringsliv sänka lönerna för ungdomar för att hjälpa dem ut på arbetsmarknaden. Detta är en åtgärd som jag inte under några omständigheter tror kommer att ge fler ungdomar jobb. Den sänkning av sociala avgifter som getts till ungdomar har, enligt Riksrevisionen i senaste budgetpropositionen, "haft begränsade sysselsättningseffekter och höga dödviktseffekter, dvs. samma personer som får arbete genom åtgärden ändå skulle ha anställts." Varför sänkta löner då skulle göra skillnad i antalet lediga arbeten för unga, kan jag inte se.

Det här ditt land, det här är mitt land

Jag har blivit uppmanad av Eva Westerberg att delta i det här blogguppropet.



Självklart tycker jag att det här landet är till för alla. Och tycker även att Systerstor, Emelie Torvaldsson, och Nicke Grundberg ska vara med i uppropet!

Vem vill anställa ett tomt CV?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger, enligt SCBs senaste mätningar, på strax över 20 %. En femtedel av Sveriges ungdomar vill alltså arbeta, men får inte chansen. Varför det är så finns det många spekulationer kring. Svenskt näringsliv skyller helst på turordningsreglerna i LAS (som förövrigt går att avtala bort), medan TCO och Akademikerförbundet SSR menar på att uppsägningar enligt dessa regler står för en ytterst liten del av arbetslösheten.

Det är lätt att fastna i en diskussion kring lagar och regler när man pratar om arbetslöshet. Det är enkelt, alla har tillgång till dem och det är enkelt att göra undersökningar kring sådant som är nedskrivet. Jag vill hävda att LAS-diskussionen tar fokus från de verkliga problemen - ungdomars bristande kontakt med arbetsmarknaden.

Har du ingen tidigare arbetslivserfarenhet vill ingen anställa dig. Det är ett påstående som jag i de flesta fall vill hävda är sant. En arbetsgivare vill inte satsa tid och pengar på ett oprövat kort, oavsett om det gäller för en provanställning på 6 månader eller ett vikariat på ett år. Ungdomar måste i ett mycket tidigare skede få kontakt med arbetsmarknaden.

Vi har alla någon gång varit på prao. Några veckor i åttan och nian tillbringar man på en arbetsplats, ofta där man inte har något som helst intresse av att vara, och får göra arbetsuppgifter som kan få vem som helst bortskrämda från arbetsmarknaden. Har du tur (läs: dina föräldrar har kontakter) får du ett sommarjobb som ger arbetslivserfarenhet. Utöver detta har varken gymnasieelever eller studenter på högskolan i de flesta fall ingen kontakt med arbetsmarknaden förrän de på osäkra ben står där med ett betyg i handen och ska börja söka jobb.

Sveriges skolor och lärosäten måste tillsammans med den lokala arbetsmarknaden bli bättre på att låta elever och studenter möta arbetsgivare. Detta kan ske på många sätt, via studiebesök, mentorskapsprojekt, arbetsmarknadsdagar och så vidare. De unga måste få en chans att lära sig hur det fungerar utanför utbildningens trygga väggar och ges en väg in i deras framtid på arbetsmarknaden. Denna samverkan kan inte enbart ske på elevers och studenters initiativ, utan viljan måste komma från "de vuxna" som har större makt att få till stånd ett väl fungerande samarbete.

Sveriges ungdomar måste ges en reell chans att komma in på arbetsmarknaden, även utan flera sidor långa CV:n. Finns inga ungdomar på arbetsmarknaden blir LAS-diskussionen en icke-fråga. Det är nämligen väldigt svårt att bli "utlasad" från ett jobb man inte har.

Inlägget är en del av en bloggstaffet arrangerad av P3 Nyheter

Debut i "riktiga" världen

Från och med måndag kommer jag att delta i en bloggstaffet om ungdomar och jobb på P3 Nyheters hemsida . Missa inte!

Vill du engagera dig i studentfrågor på nationell nivå?

Dags att kandidera!

Vill du påverka studenters situation på nationell nivå? Tycker du om att
arbeta med ledarskap? Vill du bli ett nätverksproffs, en vassare skribent
och en bättre talare? Och, framförallt, vill du ha roligt?

I så fall ska du förstås kandidera till en förtroendepost i Saco Studentråd!

Har du, eller någon du känner, funderat på att kandidera?

På kongressen den 28-29 november ska nya talanger väljas för verksamhetsåret 2010. Därför söker valberedningen nu en ordförande, som kommer att arvoderas på heltid, en vice ordförande samt sju styrelseledamöter. Vidare söker vi också två verksamhetsrevisorer som är kongressens förlängda arm när det gäller att granska styrelsens arbete.

Mer information om de olika förtroendeposterna hittar du här.

Vi söker dig som vill företräda hela Saco Studentråd och som ställer sig bakom den första punkten i Saco Studentråds stadga: Saco Studentråd är ett partipolitiskt obundet rådgivande organ till Sacos styrelse och ett samverkansorgan för Saco-förbundens studentsektioner. Saco Studentråd driver frågor av betydelse för studentsektionerna i Saco-federationen baserat på högre utbildning, kunskap och kompetens. Saco Studentråd delar Sacos vision om ett kunskapssamhälle för alla, med hög kunskapsnivå, högt välstånd och stor individuell valfrihet under ansvar.

Enligt Saco Studentråds stadga är det förbunden som nominerar kandidater till förtroendeposter. Är du intresserad av att kandidera till ett förtroendeuppdrag inom Saco Studentråd ska du därför ta kontakt med din studerandesektion.

Har du frågor om de olika förtroendeposterna eller hur valberedningen går till? Kontakta Saco Studentråds valberednings sammankallande Eva
Westerberg på eva.westerberg@saco.se

Nomineringen ska vara valberedningen tillhanda senast 9 oktober.
Alla intervjuer görs under helgen den 17-18 oktober. Helst vill vi träffa
kandidaterna, men om det inte går kan vi förstås ordna telefonkonferens.

Mer information:
Eva Westerberg, Valberedningens sammankallande,
eva.westerberg@saco.se 0708-10 17 83

Stina Hamberg, Ordförande Saco Studentråd,
stina.hamberg@saco.se 070-557 19 84

Maria Noleryd, studenthandläggare Saco,
maria.noleryd@saco.se 08-613 48 00

Jusek studerandesektion har ny styrelse!

Den ser ut som följer:

Ordförande
Sophie Ohlsson

Ledamöter:
Jimmy Andersson
Liv Zettergren
Pernilla Jönsson
Katarina Starendal
Bita Behrad
Björn Pettersson

Stort grattis till er alla! Jag tackar för mig och två fantastiska år som förtroendevald i Jusek. Det kanske blir fler någon gång i framtiden!

Det var det där med LAS

SSR säger det jag menar.

HBT-sossen kommenterar också.

Edit 22 september:
Det här säger TCO och OECD om flexibilitet på svensk arbetsmarknad.

Varsågod DN, här är er debatt!

I förrgår efterlyste DNs ledarsida en debatt om avgifter för högre utbildning. Idag går de lite längre och föreslår avgifter för högre utbildning i Sverige för alla som en av Fem punkter för kunskap. Detta kontrat mot avgiftsfria museum. Då är ju frågan - vad ger Sverige mest kunskap, museum eller högre utbildning?

SFS presenterar här varför studieavgifter inte är lämpligt för högre utbildning i Sverige, sett ur perspektivet att det endast föreslås för utländska studenter, så kallade free-movers. Men många av de argumenten går att applicera i debatten kring avgifter generellt:

1. Samhällsnytta vs. individuell nytta
Jag anser att utbildning ska ske för att studenten vill tillägna sig ny kunskap, men att det hur ett samhällsperspektiv ska ses som samhällsnytta. Samhällsnytta gör sig bäst kostnadsfritt, då det kommer hela samhället till gagn i slutändan.

2. Ofyllda kurser
Än så länge baseras statsanslagen på hur många studenter som skrivs in på en viss utbildning. Högskolor förlorar alltså anslag på att inte fylla kurserna. Avgifter kommer att leda till färre studenter och således lägre anslag för högskolorna samtidigt som de inte får in beräknade studieavgifter.

3. Snedrekrytering
Vet man inte att utbildning lönar sig är det svårt att ta steget och låna dels till studieavgiften, dels till att överleva. Kommer man från en icke-akademisk bakgrund kan det vara svårt att se hur utbildning faktiskt kan löna sig.

4. Marknadsföring
Redan idag använder lärosätena mycket pengar på att marknadsföra sig själva och sina utbildningar. Blir utbildning en handelsvara kommer ännu mer pengar att behöva läggas på det. Vem får betala för det? Studenterna!

5. Stipendier
Ofta glöms det bort att universiteten i USA har mycket pengar, och de kommer inte från studieavgifterna. Därmed har de möjlighet att ge fattiga studenter stora stipendier för att kunna studera vidare. Svenska högskolor har inte mycket pengar som ligger och skvalpar, och jag tvivlar på att de kommer att få det även med studieavgifter. Den sociala snedrekryteringen kommer att öka.

Den svenska högskolan är underfinansierad, men det löses inte genom att göra studenter till konsumenter av högre utbildning. Regeringen måste våga satsa på högre utbildning, inte bara genom att låta studenter låna mer pengar till studiemedlet, utan framförallt i nuläget genom att höja anslaget per student avsevärt. Detta kommer att leda till en högkvalitativ högskola med studenter som ser sig som en del av de fantastiska utbildningar som svenska lärosäten har att erbjuda!

Ett lån ut ur fattigdomen

Nu har den äntligen kommit, höjningen av studiemedlet! Studenterna kommer från och med 1 januari få 350 kronor med i plånboken. Men (det är ju alltid ett men) det är en höjning som till stor del läggs på lånet. Studenterna ska alltså fortsätta att låna sig ur fattigdomen.

Vi har ett väldigt bra studiemedelssystem i Sverige. Alla får låna, det är inkomstprövat endast på andra inkomster under lånetiden och en del är ett bidrag. Studenter som tar examen idag har flera hundra tusen i lån, om de har läst en magister eller master. Är man inte jurist, civilingenjör eller läkare kan det vara svårt att betala tillbaka hela lånet innan man går bort. Det som då händer är att staten förlorar inkomster på hundratals miljoner. Om man istället höjer bidragsdelen kommer statens utgifter öka, men det är en ökning som är förutsebar och går att räkna på. Framtida obetalda lån är svåra att beräkna och skapar ett stort hål i statskassan.

En höjning av studiemedlet är mycket välkommet och kommer göra livet lite enklare för många studenter. Tyvärr tänker studenter väldigt sällan på det som kommer efter, återbetalningen. Uppenbarligen gör inte Tobias Krantz det heller.

Fler om det höjda studiemedlet:
Kristina Persdotter, Kåre Bremer, Saco Studentråd, Klas-Herman Lundgren

Sänkta anslag = kvalitativ utbildning?

I morse debatterade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz studieavgifter mot Klas-Herman i TV4. Jag är emot avgifter, argument har lämnats av Klas-Herman och Stina tidigare.

Under debatten kom det fram att studieavgifter innebär sänkta statsanslag för utbildning. Detta eftersom studieavgifterna från studenter från tredje land ska vara fullkostnadstäckande. Vad jag inte förstår är den här ekvationen: sänkta statsanslag + studieavgifter från tredje land = höjd kvalitet. Jag får det inte att gå ihop. Alls.

Man kan vara ideologiskt för avgifter, men påstå inte att de kommer vara kvalitetshöjande. Den enda monetära satsning som ökar kvaliteten är ett höjt statsanslag per student.

Du och jag, 17 år

I fredags blev jag tonåring igen. Jag och Martin begav oss till Gröna Lund för att se Håkan Hellströms sista Stockholmsspelning på ett bra tag. Jag blev helt tagen. Jag hade glömt hur fantastisk Håkan är live och hur bra han är generellt. På något sätt gjorde även konserten att jag försonades med mina tonår.

Där, någonstans i ljuset, står Håkan. Bättre bilder än så här blir det inte kvällstid med en iPhone.

Ni hänger väl med?

Ja, alltså det här med att blogga. Det går inte riktigt alltid ihop sig med heltidsjobb, träning, vänner, pojkvän, engagemang och så vidare. Samtidigt händer det så mycket inom utbildningspolitiken att jag skulle kunna skriva fem inlägg om dagen. Istället gör jag det enda rätta och hänvisar till Hermans och Stinas bloggar, så ni kan hänga med lite grann.

Back to school, again!

Bloggen har haft ett välförtjänt sommaruppehåll, men är nu tillbaka igen, bättre än någonsin!

Det händer mycket i utbildningspolitiken just nu. Under hösten kommer det propositioner om studieavgifter för studenter utanför EU/EES och ett nytt resurstilldelningssystem för högskolan. Kårobligatoriet går i år in i sin sista suck och sista svarsdag för studiesociala utredningen är den hrä veckan. I Sverige skriker de stora studentstäderna efter bostäder till sina nyantagna.

Om en månad är jag inte längre ordförande för Juseks studerandesektion. Året har gått otroligt snabbt och det ska bli både sorgligt och skönt att lämna över till en ny styrelse. Håll utkik på bloggen om vem det blir!

Nu bestämmer SÄPO vem som ska plugga

Brunchrapporten i P3 rapporterar att personer med iranskt medborgarskap inte får läsa vissa fysikutbildningar som rör kärnkraft. Detta efter ett brev som SÄPO skickat ut till högskolor och universitet som håller i dessa utbildningar.

Jag är inte den enda som tycker detta är diskriminering . Bland annat Högskoleverket håller med. Dessutom går exakt samma utbildningar att finna i Iran. Och att dessutom sätta en stämpel på en nationalitet på grund av misstankar om att staten producerar kärnvapen? Förkastligt. Ännu värre blir det när man inser att det även kan gälla personer med iranskt medborgarskap som har uppehållstillstånd i Sverige.

Nu kommer det övergripande direktivet från EU, så visst, Sverige är bundna av EG-rätten och vi måste därmed vidta dessa åtgärder. Och visst, att utbytesstudenter från Iran läser kärnteknik kan nog sticka i ögonen på en del, men man kan inte låta bli att undra, vad är nästa steg?

Edit: Det gäller även studenter från Nordkorea

Hej Konsument!

Jag är alltid så avundsjuk på alla kändisar (nåja) som får vara med i Hej Konsument! i DN På stan, så nu har jag gjort en själv. Gör en du med!

Bästa promenad (i Stockholm): Till närmsta tunnelbanestation, är ingen promenadmänniska. Annars - någonstans jag aldrig varit förr.

Favoritgata (i Stockholm): Övre delen av Swedenborgsgatan på våren när träden precis slagit ut.

Favoritdrink (och i vilken Stockholmsbar)? (Hallon)mojito på Sjögräs, helst då Per jobbade där.

Äter lyxmiddag på (i Stockholm): Inte så ofta, men senast på Sjögräs

Bästa mikromaten: Rester

Favoritförort (i Stockholm): Midsommarkransen

Fikar gärna på (i Stockholm): Snabbis - Barista på Götgatan. Länge - på min balkong

Bästa lunchställe (i Stockholm): Herman's

Bästa brunchen (i Stockholm): Mosebacke - för läget och musiken

Bästa kaffet (i Stockholm): Barista för etiken och islatten, Sosta för kaffet

Bästa konsertlokalen (i Stockholm): Allhuset

Bästa baren: Sjögräs

Här bjuder jag mamma på middag: Peppar

Här bjuder jag pappa på middag: Hemma

Senaste Stockholmsupptäckt: Båtturer på Mälaren

Senast sedda teater-/dansföreställning: Caution - Bounce

Senast sedda utställning: Hasse och Ia Karlssons gemensamma vernissage vid biblioteket i Simrishamn.

En bra gå bort-present: Onödig kökspryl, typ gasbrännare till créme brylée

Favoritlyxartikel: MacBook

Läser just nu: Den andra systern Boelyn, Jonathan Strange och Mr. Norris (tror jag den heter)

Läser helst: Fantasy och chick lit.

Favoritråvara: Avocado

Favoritfärg: Röd

Favoritmärke: Adidas

Favoritskor: Sneakers

Klädkonto per månad: 500-3000 kr

Dricksprocent: 10 %, vid bra service

Modeförebild: "Vardagsmodeller" på stan

Motionerar: Sporadiskt, oftast på Friskis Ringen

Mest överskattade affär (i Stockholm): NK

Det dyraste jag har köpt: iPhone

Favoritprodukt på Systemet: Red Stripe och prisvärda röda viner

Favoritprodukt på Apoteket: Det mesta, Apoteket is the shit

Bästa fyllekäket: (Tyvärr) Donken

Lyssnar på: Regina Spektor och gemensamma spellistor på Spotify

Bästa förfestmusiken: Gamla godingar

Senast gnolade: Straight out of Compton - N.W.A.

Senast köpta skivan/-låten: Regina Spektor - far

Mitt sämsta köp någonsin: Läderstövlar för 1 200 kr som jag använde 2 gånger

Dansar helst till: Rn'B, HipHip och electro

Senaste impulsköp: Scarf på H&M

Senaste fyndet: Linne och t-shirt på Monkis rea

Senaste secondhandfyndet: Massor av grejer från Sofis utrensade garderob.

Fulaste klädfärg: på mig - gult

I dvd-spelaren/datorn: Sex and the city, serien

Användbar pryl: Cykel

Mode jag aldrig vill se igen: Den höga snedluggen. En gång är en gång för mycket

Värsta huvudbonaden: Hårhjälm p.g.a. för mycket hårprodukter

Bästa huvudbonaden: Mössa, cykelhjälm

Favoritaccessoar: Scarf/sjal

Bil/Transportmedel: Kollektivt, helst blåbuss 3

Återvinner: papper, plast, metall och glas + miljöfarliga saker

Hejar på/håller på: 08 Stockholm Human Rights och Järfälla Baskets pojkar födda 95

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Fejsbookar

Vill du delta i Juseks utbildningspolitiska arbete?

Vill du påverka utbildningspolitiken och din framtida arbetssituation? Som studerandemedlem är du välkommen att nominera dig till studerandesektionens styrelse, JSS. Att engagera sig i JSS är ett roligt arbete som ger dig styrelseerfarenhet, ett utökat nätverk och personlig utveckling. Det ger dig en bra merit på ditt CV. Du blir ett styrelseproffs, helt enkelt.

Som studerandemedlem i Jusek tillhör du Juseks Studerandesektion (JSS). Sektionen har nästan 20 000 medlemmar, och är den största sektionen inom Jusek. Studerandesektionens uppgift är att ta tillvara medlemmarnas intressen och arbeta för deras bästa i sina studier och övergången till arbetsmarknaden.

Inför hösten söker Jusek motiverade studenter som är intresserad av en plats i styrelsen. Sektionsstyrelsen arbete handlar främst om politisk påverkan och organisationsassistans till lokala Jusekföreningar. Uppdraget i styrelsen är under ett år med start september 2009.

Uppdraget är ideellt. Jusek bekostar resor och boenden i samband med möten. Styrelsemöten hålls ofta i Stockholm och ibland vid olika lärosäten. Uppdraget i styrelsen pågår fram till hösten 2010. Vi ser gärna sökande från alla utbildningsgrupper som Jusek verkar för; Jurister, Civilekonomer, Systemvetare, Personalvetare och Samhällsvetare. Vi ser fram emot en ansökan från dig!

Är du intresserad?

Anmäl ditt intresse genom att skriva ett personligt brev där du berättar om dig själv, dina tidigare erfarenheter och varför du vill engagera dig i Jusek: JSS-valberedning@jusek.se senast den 9 augusti 2009. Skriv i brevet om du söker posten som ordförande eller övrig styrelseledamot. Vid frågor kontakta Linnea Sanfridson i valberedningen på telefon 0763 - 11 50 37.

Post Almedalen

Jag sitter just nu i bilen på väg ner till Skåne för lite semester (dock verkar vädret vara emot mig). Det är nu en vecka sedan Almedalen och de fem, intensiva dagarna börjar nu sakta sjunka in.

Jag bevistade en hel del seminarium, de flesta i utbildningspolitikens tecken. Det som fastande mest var dock den smygande känslan bland oss studentrepresentanter (och SULF) att det här med avgifter för högre utbildning, även för svenska medborgare och uppehållstillståndsinnehavare, kanske inte är så långt borta i alla fall. En skrämmande tanke. Annars kändes det som om Twitter, ungdomsarbetslösheten, rosémingel och Rättvisemärkt var det som dominerade.

Vad fick då JSS, som jag representerade, ut av resan? Ett bättre kontaktnät och en ordförande med fördjupad kunskap kring påverkan, något som jag verkligen ska föra vidare till min efterträdare. Det här med påverkan sker hela tiden, otroligt subtilt, och det gäller att hela tiden träffa rätt personer. Nästa JSS-ordförande kommer ha ett intensivt schema då jag kommer ordna träffar med en massa bra personer inom studentpolitiken.

Nu är det dags för paus här på roadtripen (råkade bli precis vid High Chaparal).

Kampanjmaterial mot studieavgifter

Bildning i dagens Sverige

Seminarium arrangerat av Socialdemokratiska studenter, Gröna studenter och Vänsterns studentförbund.

Globaliseringsrådet

Urban Bäckström kommenterar Globaliseringsrådets kanslis rapport.

Mitt i vimlet...

...har man för första gången hamnat på en mingelbild, från Resumé. Haha, ser jag verkligen ut sådär?

Stina och Herman i aktion mot studieavgifter

De har även skrivit en gemensam debattartikel i dagens UNT.

Nobelpris eller jobb - vad ska styra högskolans finansiering?

Almega, Jusek, Civilekonomerna och Sveriges ingenjörer anordnar seminarium om vad som ska styra resurstilldelningen. Anordnarna vill att samarbete med arbetsmarknaden ska vara en faktor i det nya, planerade resursfördelningssystemet.

Den fria forskningen

Jag sitter just nu på ett seminarium om den fri forskningen, anordnat
av SULF. Ett återkommande tema från panelen är ökad autonomi för
universiteten och forskarna och förtroende mellan forskare och
finansiärer.

Varför befinner jag mig på detta seminarium i egenskap av
studeranderepresentant?

Vi studenter glömmer ofta att det vi lär oss till största delen är
resultat av mångårig och framgångsrik forskning. Utan god och
självständig forskning kommer utbildningen inte utvecklas och det vi
lär oss idag skulle vara samma som om 10 år. Vidare gör
framgångsrik forskning att studenter blir intresserade av forskning
och väljer forskarbanan. Sverige måste ha en bra och fri forskning
för att fortsätta växa som kunskapsnation.

Thomas Östros

Kan även han vara rolig och är med på allsången.

Politisk allsång

Lobbying i värmen

Det är otroligt varmt idag. Knappt att man orkar vara ute. Trots detta har jag hunnit med tre seminarer (eller ja fyra, men ett vara bara för lunchmackan) och en fika med Yosef.

Det första seminariet gick under namnet It's the education, stupid!, och behandlade fem punkter som SSCO och TCO anser är det viktigaste inom högskolepolitiken, vilka är följande:

• Att regeringen förbättrar kvaliteten i den högre utbildningen genom att höja tilldelningen av resurser per student.
• Att regeringen möter efterfrågan på högutbildade genom en strategisk utökning av antalet studieplatser i den högre utbildningen.
• Att samhället aktivt motverkar den sociala snedrekryteringen till högskolan.
• Att studenter får bättre möjligheter att utbilda sig under rimliga levnadsförhållanden.
• Att studentinflytandet bevaras och tillvaratas som en kvalitetsfaktor inom den högre utbildningen

Det resulterade i en ganska generell diskussion kring utbildningspolitik, där bland annat Mikael Damberg, utbildningspolitisk talesman för socialdemokraterna och utbildnings- och forskningsministern deltog. Även rektor för Karlstads univeristet och en representant för PriceWaterhouseCoopers deltog. En mycket bra sak med debatten var att det pratades mycket om samarbete mellan näringsliv och högskola, mycket om praktik, saker som JSS och Jusek är mycket positiva till.

Efterföljande seminarium handlade om ett av Nordnet och Saco Studentråd framtaget Studentprisindex. Indexet är till för att man ska koppla studiemedlet till detta istället för KPI, som görs idag, för att få en bättre anpassning till studenters situation.

Det sista seminariet rörde utbildningsavgifter. Trots att alla säger sig vara mot, förs det ändå mycket diskussioner kring det hela. Jag ska hålla ett litet tal idag mot avgifter på Saco Studentråds mingel, om lite mer än en timme. Därav hinner jag inte skriva mer nu (måste in i duschen innan avfärd). Återkommer med mer under kvällen eller imorgon.

Studentprisindex

Saco Studentråd har tillsammans med Nordnet tagit fram ett
studentprisindex. Enligt det går studenter minus 2223 kr per månad.
Sen kanske inte alla behöver 1000 kr för att gå ut varje månad, men
det ger ändå en bild hur studenten lever och konsumerar.

Paneldebatt

Med Mikael Damberg (s), representant från PriceWaterhouseCooper,
rektor för Karlstads universitet och Tobias Krantz (fp), Högskole-
och forskningsminister. Moderator Sofia Karlsson.

It's the education stupid!

Välbesökt seminarium arrangerat av TCO och SSCO.

Generationskampen om jobben

Långt där borta pratar Saco Studentråds ordförande och pratar om
ungdomsarbetslösheten. Hur ska man förbättra arbetsmarknaden för
dem under 25? Är entreprenörskap och uthyrning av sig själv i
egenskap av egenföretagare vägen att gå?

Början på resan

Jag sitter just nu på bussen på väg till Nynäshamn och båten som
ska ta mig till Gotland. Resesällskapet för dagen är det sköna
gänget från SSCO, som jag även ska bo med. SSCO kommer även hålla
i ett av de första seminarierna jag ska på, It's the education
stupid!, som handlar om att utbildning är det som för samhället
framåt. Seminariet hålls i samarbete med TCO.

Idag ska jag försöka gå på ett seminarium om utbildningsavgifter
där Saco Studentråds ordförande Stina Hamberg ska sitta med i
panelen. Utbildningsavgifter är väldigt på tapeten just nu. En
proposition om avgifter för studenter utanför EU/EES kommer att
läggas fram till riksdagen under hösten. JSS är emot studieavgifter,
ett inlägg om varför kommer senare under veckan.

Andra höjdpunkter under veckan är Saco Studentråds unga med makt-
mingel, min och Hanna Berheims träff med S-studenters ordförande
Kajsa Borgenäs och SFS och Saco Studentråds aktion mot studieavgifter.

Hoppas ni får (nästan) lika kul som mig genom att följa bloggen.

JSS i Almedalen

Imorgon åker jag till Visby och politikerveckan i Almedalen för att lobba och påverka för Juseks studerandesektion. Ni kan följa mig och mina möten här på bloggen.

Min tanke med Almedalen är att få lite koll på vad som komma skall i utbildningspolitiken under kommande verksamhetsår och samla på mig en massa kontakter att lämna vidare till nästa ordförande. Ska bli otroligt roligt och spännande! Måste bara packa klart....

Ni kan även följa mig på twitter.

Lika utbildning - ojämlika löner

SACOs ordförande Anna Ekström pratar öjämlika löner i morgonsoffan. Hon knyter an till ett tidigare av mina tidigare inlägg, Den farliga kvinnodominansen.

Hoppa, för er egen skull, över Thomas Ledin i början.

Vem är Tobias Krantz?

Vår nya högskole- och forskningsminister! Ska bli intressant att se vad han kan göra under det närmsta året. Tydligen blir det fortfarande ingen höjning av studiemedlet.

The Bittersweet Symphony

Då har det hänt, Lars Leijonborg har sagt upp sig för att sluta med politiken helt och hållet (JKL, hörde ni det, ni kan få ännu en politikerpamp knuten till er!). Och detta inte en dag för tidigt, snarare ett år eller två för sent.

Kåre Bremer, rektor på Stockholms universitet, bloggar om allt bra Leijoborg har gjort under sina snart tre år som minister. Jag önskar jag kunde stämma in i lovsången.

Ur ett studentperspektiv kan det mycket väl bli så att Leijonborg kommer bli ihågkommen som den minister som inte haft kunskap, inte förstått och avskaffat studentinflytandet. För högskolorna verkar han ju ändå ha gjort en del (om man litar på Kåre, vilket jag gör), synd bara att politiken inte har främjat studenterna.

Att Leijonborg avgår dagen efter avskaffandet av kårobligarotiet är verkligen bitterljuvt. Vi blir äntligen av med honom, men det är alldeles, alldeles för sent och skadan är redan gjord.

Liljekonvaljer

I skogen utanför uppsala

Farväl kårobligatoriet!

I morgon tas beslutet om kårobligatoriets framtid i svensk högskola. Att det inte blir ett avskaffande är högst otroligt. Detta är, som riksdagsmajoriteten har uttryckt det, en principfråga. Tyvärr visas det med all tydlighet på sättet det avskaffas.

De organisationer (som inte alls nödvändigtvis behöver vara studentkårer, efter den 1 juli 2010) som ska utöva studentinflytandet på högskolorna kommer få 105 kr per student och år, till skillnad mot de 310 kr som kårobligatorieutredningen ansåg att kårerna behövde, endast för studiebevakning. Utredningen ville ge studentkårerna ytterligare medel per student för att bedriva studiesocial verksamhet. Samtidigt ska avskaffandet ske på ett år.

Man kan vara för eller emot ett obligatorium, men ändå se att det kommer bli svårt för kårerna att initialt bedriva ett kvalitativt studiebevakningsarbete. Säga vad man vill, men marknadsföring och medlemsrekrytering lär man sig inte på en dag, så pengar från medlemmar lär dröja. Frågan är inte om det kommer slå mot studentinflytande, det är snarare tal om hur mycket. För oavsett inställning till obligatoriet kan ändå de flesta enas kring att utbildningen blir bättre med studenter som bevakar den. Studentinflytandet är något som måste bevaras. Avskaffandet som kommer beslutas om i morgon sker på ett oansvarigt sätt där de stora förlorarna är studenterna. Inte de som är arvoderade på studentkårerna, utan de som eventuellt förlorar inflytande över sin utbildning.

Jag vill avsluta med att säga farväl till kårobligatoriet, alla studenters frenemie. Jag har haft roligt i din tjänst. Vila i frid.

Protest eller okunskap?

Nu är i princip alla röster till Europaparlamentet räknade. I Sverige var röstdeltagandet lite bättre än 2004, men det var inga strålande siffror. Jag undrar vad det är som ligger bakom det låga valdeltagandet i Sverige - är det protest eller okunskap?

En hel del politiskt medvetna EU-kritiker har valt att inte rösta idag, det vet jag. Men det kan inte vara närmare 60 % som protesterar genom att inte rösta. Hur många av dessa röstar inte på grund av okunskap och hur många orkar bara inte bry sig? Kanske är det dags att sluta prata om hur krångligt och långt borta EU är och faktiskt bemöda sig med att förklara och försöka göra EU mer tillgängligt.

Nytt sovrum del två

And there were curtains...

Den farliga kvinnodominansen

Vi måste akta oss! Tjejerna är på väg att ta över högskolan. De blir bara fler och fler på de attraktiva utbildningarna som t.ex. jurist-, läkare- och psykologutbildningen. Man jobbar nu på högskolor och universitet för att få fram antagningsförfaranden som leder till en jämn rekrytering bland könen, vilket har lett till att SLU blivit fällda i tingsrätten för diskriminering för ett lottningsförfarande som i realiteten gjorde att endast män blev antagna i gruppen för folkhögskoleutbildning. Man kan fråga sig, hur ska man då jämna ut könsfördelningen på utbildningarna?

Om vi tar ett steg tillbaka och tittar lite, så kanske vi kan se "problemet" ur en annan synvinkel.

Det är ett faktum att tjejer idag (och faktiskt alltid haft) bättre betyg än killar. Det sträcker sig så långt tillbaka man kan mäta. Varför det är så kan jag bara spekulera om. Vissa säger att det beror på att tjejers hjärnor utvecklas tidigare. Så kanske det är. Det kanske även är så enkelt att tjejer på grundskola och gymnasium är bättre på att studera och därmed får bättre betyg. Kanske. I vilket fall som helst - hårdfaktan är att tjejer har bättre betyg än killar.

Så, då är ju nästa steg inte så konstigt - det finns fler tjejer på de utbildningar som har hårdast konkurrens. Helt enkelt för att de, enligt de intagningskriterier som finns, är bättre. Man kan ju fråga sig varför kvinnor inte alltid varit i majoritet på högskolan, men det fanns ju faktiskt en tid när kvinnans plats var i hemmet och ta hand om hus och barn, oavsett hur smart hon var. Som tur är, är vi inte längre där. Som tur är, sätter tjejer ett värde på sig själva och sin utbildning idag och väljer därför helt efter eget huvud vilken utbildning hon vill läsa. Det leder till att det finns kvinnliga läkare, lärare, civilingenjörer, brandmän, jurister, kulturvetare osv. Tjejer har insett att de kan bli precis det de vill. Vi gör precis det man vill att vi ska göra - ta plats och välja själva.

Men, då vi har gjort precis som vi ska och valt efter eget huvud, då får vi inte bära frukten av våra betyg och våra val. När vi äntligen vågar ta plats, då är det plötsligt ett problem. Då måste man hitta sätt att få män att komma in på högstatusutbildningarna, trots att de har sämre meriter än kvinnorna, enligt de fastslagna antagningsreglerna. Vi måste ju ha lika många manliga läkare som kvinnliga, hur går det annars med jämställdheten? Det jag undrar över då, var är alla program, kampanjer och alternativa antagningsmetoder på lärar- och socionomutbildningen? Lärarna är trots allt de personer som ska lära våra barn hur samhället fungerar, och där är majoriteten kvinnor. Varför är det så få som problematiserar detta? (Det finns de som gör det, creds till er!)

Vi måste akta oss! Tjejerna är på väg att ta över högskolan. Och det görs enbart till ett problem. Det faktum att tjejerna är fler på prestigeutbildningarna kan i sig inte vara det enda problemet. Det löser man genom att göra studier och höga betyg till hög status även bland killar. Ett hårt arbete, men absolut görbart. Viktigare är att ge även så kallade lågstatusutbildningarna status så att könsfördelningen där blir jämnare. Då kommer vi snabbt närma oss 50/50 könsfördelning på högskolan. Eller är det kanske inte så viktigt att våra barn har lika många manliga lärare på förskolan som kvinnliga, men desto viktigare att varannan jurist de möter är man? Då måste vi i alla fall vara ärliga - det är var mans rättighet att tjäna mycket pengar, men vi kvinnor ska fortfarande ta hand om barnen.

Nytt sovrum!

Eller en bit på väg i alla fall. Taklampa och garderober är på
plats.

Nya nivåer av curling

En nättidning berättade för ett tag sen hur föräldrar curlar för sina barn ända in i arbetslivet. Allt om barn visar nu på ännu en nivå av curling - 5 kompisar ditt barn behöver.

Tydligen är det viktigt att barnen har 5 olika sorters vänner redan vid 6 månaders ålder. Och en av dem ska vara en atletiskt lagd vän. Så den där kreativa ritkompisen - tyvärr, men nu ska Calle leka med Emma som tycker om att spela fotboll och klättra i träd, för kreativitet - inte lika viktigt.

Nej, jag är inte förälder, inte ens "låtsasmamma" så jag har faktiskt inga riktiga referensramar. Men efter att allt fler vänner och bekanta fått barn ser jag hur jobbigt det är och hur mycket krav det ställer på en. Du är nu helt i händerna på en annan person och det där med ensamtid och privatliv verkar stryka på foten. Att då ovanpå det få en massa krav, till exempel att leta upp de "perfekta" kompisarna för ditt barn, känns bara orimligt. Och självklart måste man inte gå på allt som tidningarna skriver, men även som icke-förälder är jag expert på det där med dåligt samvete. Jag gissar att det för mig kommer nå nya höjder vid ett eventuellt föräldraskap. Och hur långt ska vi egentligen ta det här curlandet?

Begynnande tidsoptimist?

Just nu sitter jag på ett förvånansvärt tomt slussen och väntar
på tunnelbanan till universitetet. Som vanligt den senaste tiden är
jag lite sen. Jag undrar hur det kommer sig?

Jag har en teori, som troligen inte stämmer: Måns tidsoptimism
smittar och efter lite mer än 2,5 år ihop har den till sist slagit
rot.

Den andra, och mer troliga teorin, är att jag försöker göra
alldeles för mycket på en gång. Jag skulle kunna ha en lång
utläggning om att det beror på samhället som ställer en massa krav
och liknande, men det skulle inte vara sant i mitt fall.

Anledningen till min tidsbrist och -optimism är att jag har så himla
roligt just nu! Jobbet är roligt, mina engagemang är roliga och jag
trivs helt enkelt med mitt liv. Då kan jag faktiskt leva med att vara
en tidsomptimist, bara det inte håller i sig allt för länge!

Finland och autonomin

Igår var sista dagen för inlämnadet av remissvar till SOUn Självständiga lärosäten, eller den sk autonomiutredningen. SFS lämnade in ett åtta sidor långt svar, som kunde blivit mycket längre om tid funnits.

I Finland har man kommit väldigt långt med den omstrukturering som i mångt och mycket liknar det svenska förslaget. Man är nu nästan klar, men jurister från fyra olika fakulteter varnar nu högljutt för de konstitutionella verkningarna. Är det problem i Finland kan det säkerligen resultera i problem i Sverige.

SFS är i sitt remissvar framförallt oroliga för den bristande rättssäkerheten för studenterna. I dagsläget ger 6 kap. i högskoleförordningen ett hyfsat skydd för studenter, även om det finns ont om repressalier om man inte följer reglerna och få plåster på såren för studenter som råkar illa ut. Att då försämra detta genom att avtala om rättssäkerhet är helt uteslutet.

Förslaget som autonomiutredningen lämnat ifrån sig ger också studenter ett försämrat inflytande över sin utbildning då formerna för studentinflytandet ska bestämmas lokalt på lärosätena. Detta försämrar oberoendet för studentinflytandet då man hela tiden är beroende av lärosätets goda vilja. I kombination med ett avskaffande av kårobligatoriet kan det vara förödande för studentinflytandet.

Det lärosätena främst är ute efter genom en ökad autonomi är rätt att äga fastigheter, få teckna avtal som självständig part, möjlighet till akademiska och kommersiella samarbeten och långsiktighet. Jag är helt övertygad om att allt detta och mycket mer är fullt möjligt att göra utan att utsätta utbildningssystemet, studentinflytandet och rättssäkerheten för onödiga prövningar.

Det är absolut välkommet med på vissa områden mer självständiga lärosäten, men vissa förändringar ska inte göras bara för förändringens skull.

Studentråd på SSCO

Anna och Stefan jobbar hårt

Åsiktstorg

Ny vice ordförande

Grattis Robin Moberg!

Ny ordförande för SFS

Klas-Herman Lundgren är ny ordförande för SFS. Grattis!

Lasse L

Lars Leijonborg försöker förklara varför studenter ska fortsätta
vara fattiga

SFSFUM

Idag börjar Sveriges förenade studentkårers fullmäktige. Kansliet jobbar just nu frenetiskt med att få de sista bitarna på plats. Är du i Karlstad i helgen kommer du märka att det är ca. 500 studenter som gör stan (eller framförallt universitetet). Det är studentdemokrati på hög nivå.

Det första stora som händer på FUM är val av presidium. De kommer presenteras här under eftermiddagen/kvällen.

När vi ändå pratar studentdemokrati vill jag påminna om att det är val till Stockholms universitets studentkårs fullmäktige just nu. Du som är medlem i SUS, rösta här.

Sköna maj, välkommen!

På bar i Stavanger

Nya beroendet

Hej, jag heter Lisa. Jag är uppdateringsberoende.

Free healthcare vs. Grey's anatomy

Live comfortably and die in a state hospital

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

WAKE UP PEOPLE!

YOU ARE LIVING IN A SOCIALIST NIGHTMARE! (And let's face it, we like it)

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

EU-valsdebatt på Saco Studentråd

Unga kandidater som står högt på listan inför EU-valet. Från vänster Eva Westerberg, moderator, Marie Wickberg (c), Ella Bohlin (kd), Hanna Löfqvist (v), Zaida Catalán (mp) och Christoffer Järkeborn (m).

Glöm inte att rösta!

Stinkie vs. Dinkie

Student income no kids vs double income no kids. Och vinnaren är...

Lillebror

På restaurang i Umeå med Lillebror

Heja rättssäkerheten!

Uppsala universitet får nu genomgående anonyma tentamen. Det är fantastiskt bra. Möjligheterna för att rättningen sker utan förutfattade meningar om studenten ökar drastiskt. Nästa steg är att alla tentor skrivs i datorsalar så att man inte kan utläsa vem det är som skrivit utifrån handstilen. Eller så att examinator faktiskt ska kunna läsa vad studenterna skriver.

Heja rättssäkerheten!

Ekologisk mat och svält

Ekodebatten är igång igen. Marit Paulsen gjorde ett utspel för någon vecka sedan om att ekologiskt odlad mat leder till svält. Idag har DN en artikel som handlar om det.

Lönar det sig att handla ekologiskt? Skapar man på det sättet svält, eftersom man inte kan odla lika mycket? Vissa saker anser jag borde vara självklara att handla ekologiskt. Ett typexempel på detta är fisk. Torsken håller på många håll på att bli utfiskad. Köper man ekologisk torsk vet man att det kommer från ett fiske som är hållbart.

Men alla andra varor då? Jag tvivlar inte på att ekologisk odling ger mindre mängd råvaror. Däremot så hamnar vårt överskott av varor sällan hos dem som verkligen behöver det. Senast i höstas pratades det om att staten skulle köpa upp mjölkböndernas överskott i torrmjölk (ex antal ton) som sedan skulle.. ja, läggas på hög? De flesta har hört uttrycket köttberget som kommer av ett köttberg efter ett överskott i grisproduktionen (om jag minns rätt). Med tanke på detta har jag inga problem att försvara mina ekologiska inköp. Speciellt inte med tanke på att detta ofta sammanfaller med rättvisemärkning.

Frågan vi borde ställa oss är kanske inte OM vi ska konsumera ekologiska varor, utan snarare HUR vi konsumerar. Jag är den första att erkänna att jag många gånger köper ekologiska varor för att döva mitt samvete efter min senaste flygresa, till exempel, eller det där inköpet av lax. Något som tar otroligt mycket energi är köttproduktion. Om fler äter vegetariskt oftare skulle det direkt leda till en bättre miljö. Det är något som sällan lyfts i debatten.

Summa summarum tror jag inte att ökad ekologisk produktion leder till svält, inte i dagsläget. Det är snarare våra konsumtionsvanor och hur vi tar hand om vårt överskott av råvaror som är boven i dramat. Det produceras mat så det räcker till alla. Det är fördelningen det är fel på.

Studera nu!

Att studera på högskolan kan kännas skrämmande och främmande. Det är för många en okänd värld och steget kan kännas långt från gymnasiets trygga värld. Men då tänker jag propagera lite för högre studier!

Högskolestudier ger dig först och främst en utbildning. En utbildning som i framtiden kan ge dig ditt drömjobb. Och det är inte så farligt att välja fel, man kan och får och hinner ändra sig. En utbildning ger dig även en utökad allmänbildning, vilket aldrig är fel. Men studier ger så mycket mer. För mig har det inneburit massor med nya vänner, personlig utveckling, studentliv, engagemang och mycket mer. Helt enkelt det bästa jag gjort i hela mitt (förvisso ganska korta) liv.

Ta chansen och sök till en kurs eller en utbildning! Sista ansökningsdag är den 15 april och allt görs elektroniskt på www.studera.nu. Lycka till!

På besök hos Gustaf

Doris och Alice är valdigt intresserade av min påse.

Stridsåtgärder

I Sverige vill Svenskt Näringsliv begränsa rätten till stridsåtgärder. I Frankrike tycker 45 % att det är helt ok att låsa in chefen som åtgärd. Lite perspektiv, kanske?

Hjärtat mitt brister

Jag är kär i herr John ME eller Mattias Edlund som han egentligen heter. Månsie-boy har fått lite konkurrens!

Å andra sidan är det inte märkligt att lilla jag faller pladask för denne musiker när bland annat Joakim Berg och Markus Mustonen från Kent är listade i bandlistan i bookleten till skivan. Kent-nörden i mig har svårt att dö.

Texten till låten ännu bättre när man inser att han stavar heroin som heroine (hjältinna). Vackert.

Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig

Jag blir småfnissig när jag ser att CSN ska använda Facebook och detektiver för att hitta utlandsboende som inte har anmält adress till CSN. Det är säkert strålande idéer, men jag tycker det är roligt. Jag har å andra sidan lite märklig humor.

Jag kan tycka att CSN inte ska behöva anlita detektiver. Med tanke på vad man får ut av sitt CSN-lån så är det väl investerade pengar och att betala tillbaka sin livsinvestering borde inte vara så svårt. Om man inte är t.ex. lärare eller socionom förstås, men det är en helt annan diskussion.

Årets första uteserveringsöl

Barnkalas på SFS

De flesta som bloggar är inte BlondinBella

Nej, man ska inte få A-kassa om man har andra inkomster. Däremot är det väldigt få som tjänar pengar på att blogga. Därmed borde det vara självklart att man kan vara berättigad till A-kassa även om man bloggar. Undrar vad A-kassehandläggaren tänkte på egentligen.

Studenternas dag!

Idag är det Studenternas dag. I år firas det med barnkalas på studentkårer över hela Sverige eftersom man uppmärksammar studenter med barn. På SFS bjuder man in till barnkalas mellan 14 och 17. Du, student med barn, kom hit (Wollmar Yxkullsgatan 16) och gör din röst hörd! Vad är fördelarna med att ha barn när man pluggar? Nackdelarna?

Välkomna!

Kristianstadsbladet har redan två artiklar publicerade om situationen 1 2.

Vad hände med höjningen, Leijonborg?

Den aviserade höjningen på 400 kr som den studiesociala utredningen föreslagit kanske inte blir av under 2010. Detta med hänvisning till det ekonomiska läget. 3 av 4 allianspartier lovade en studiemedelshöjning under mandatperioden. Hur var det med vallöftena? Och hur länge ska Leijonborg få gömma sig bakom ekonomin? Först var det det låga anslaget till kårerna efter kårobligatoriets avskaffande, nu en käftsmäll gentemot alla Sveriges studenter som försörjer sig på studiemedel.

Tacka vet jag räknefelet på SCB som gav studenterna en höjning trots att det inte var meningen. Trots detta går studenter back nästan 900 kr varje månad enligt SFS senaste studentbudget. De där 400 kronorna hade varit mer än välkomna.

Uppdatering:
Det här säger Stockholms universitets rektor Kåre Bremer om studiemedlen. Han är allt bra, den där Kåre.

Studiesociala utredningen släppt

Pressmeddelandet

Kristina Persdotters kommentar.

Eva Westerbergs kommentar.

Saco Studentråds åsikter.

Handlar trygghet bara om inkomst?

Idag släpps den studiesociala utredningen. Utredningen ska se över studenters trygghet och sociala skyddsnät. En kort presentation av utredningen görs idag i DN.

Studenterna kommer få 400 kr mer i månaden. Det är bra, men frågan är om det räcker. Men många bäckar små. Studielånet kommer inte längre inkomstprövas och fribeloppet höjs för bidraget. En fortsatt arbetslinje från alliansen alltså. Man ska även kunna vara deltidssjukskriven och studera den övriga tiden.

När jag läser artikeln i DN kan jag inte annat än börja undra: Handlar social trygghet endast om inkomst? Självklart är det viktigt att kunna försörja sig själv, men studenter kommer fortfarande trilla mellan stolarna. Man kan fortfarande inte studera om ens sambo går på socialbidrag eftersom dennes bidrag då riskeras att dras in. Det är fortfarande svårt att studera och ha barn. Vad händer efter studierna om man inte får jobb? Socialbidrag? Vidare kommer det bli svårare att få bostadsbidrag. Det kommenteras här och här. Ökad social trygghet för studenter? Nja.

Uppdatering:
Saco Studentråd förväntar sig det här av utredningen och SFS kommenterar debattinlägget i DN här.

Det här är Stockholm