Sidor

tisdag 27 juli 2010

Får jag äntligen vara med?

Jag har alltid fascinerats av subkulturer. De där människorna som bara behöver titta på varandra för att veta att de har massor gemensamt och en hel del att prata om. Jag har närt en önskan om att gilla musiken nog för att bli punkare, ha tillräckligt stort mod för att färga håret svart och bli panda eller skaffa tillräckligt stora byxor för att få kalla mig hiphopare. Men jag har aldrig haft ork (eller mod) nog att gräva ner mig i något tillräckligt för att kunna identifiera mig med, än mindre tillhöra, en subkultur.

Under sommaren har jag, ungefär två år efter alla andra, blivit lätt besatt av hipsters, denna genre av människor som enligt sig själva inte existerar. Eftersom jag inte visste vad det var började mina efterforskningar lite lätt - alltså, jag frågade på Facebook och Twitter. Ett svar jag fick var: men det är ju du! Tonåringen i mig slog en extra volt av glädje, nu får jag äntligen vara med! Nu är även jag inrutad i en subkultur, även om jag inte vet vad den innebär.

Och så började lite länkar dyka upp och DN gjorde en briljant artikel där de intervjuade killen bakom Look at this fucking hipster. En hipster är en (oftast) väldigt smal person med färgglada kläder och stora glasögon. En hipster är höjden av ironi, den gör aldrig något på riktigt. En hipster kommer gärna från akademikermedelklassen och ryktas egentligen inte kunna existera i Sverige eftersom den tydligen måste dricka en viss sorts öl och röka en viss sorts cigg.

Jag måste ju erkänna, jag gillar mina färgglada kläder och stora glasögon, är expert på ironi och är definitionen av svensk akademikermedelklass, har mer en 500 följare på twitter och hänger frekvent på Debaser. Men när det kommer till att alltid ligga steget före, att vara "inne" innan alla andra är det och vara kulturell, det är inte riktigt jag. Jag har alltid känt någon form av avundsjuka gentemot dem som alltid lyckas lyssna på ett band innan de slår igenom eller är först med en viss stil. Jag lyckas liksom aldrig med det. Men främst så skulle jag acceptera att vara en del av denna subkultur, vilket innebär diskvalificering för en hipster.

Jag har alltid velat vara en del av en subkultur, mest för att jag aldrig har känt att jag hör till. Den där tryggheten i att veta att här, här står jag stabilt och kan falla utan att det gör ont. Att tillhöra en grupp människor har alltid tett sig så tryggt för mig, och subkulturer verkar vara det enklaste sättet att höra till. Men än så länge har jag inte fått vara med.

Även om jag sitter här i lägenheten på Södermalm, lyssnar på pophits från 2000-talets mitt och twittrar lätt hysteriskt så måste jag konstatera: jag får inte vara med den här gången heller. Men för första gången känns det bra. Subkultur eller inte, jag hör hemma där jag är i alla fall.

torsdag 22 juli 2010

Tre terminer - bra eller dåligt?

Tobias Krantz går nu ut med att han aldrig sagt att tre terminer-systemet ska utredas om de vinner valet. Men det har ändå öppnat en diskussion.

Jag fick följande kommentar av Anonym i mitt förra inlägg:

Lisa, en nackdel du inte nämner är hur treterminerssystemet kommer att påverka studenters förmåga till återhämtning. Precis som förvärvsarbetande behöver semester, behöver en heltidsstudent ledighet för att ladda krafterna för kommande terminer.
Treterminerssystemet har som du säger många fördelar men vi får inte glömma att studenter också kan behöva återhämta sig från stressfyllda vardagar.

Och självklart är det så, studenter behöver också återhämtning. Tyvärr får studenter sällan den på somrarna, även om de inte pluggar. För att ha möjlighet att betala julis hyra måste många börja arbeta redan i maj. Arbetet fortsätter sedan kanske under hela sommaren och sedan börjar studierna igen. För vissa innebär sommaren att de står utan försörjning helt och hållet. Det ger snarare upphov till stress och ångest istället för återhämtning. Jag upplever att många studenter inte har råd till återhämtning under sommaren, även om det är mer än önskvärt.

En önskan om en tredje termin som kanske är 10 veckor ger i alla fall studenter 2 veckors ledigt och förhoppningsvis möjlighet till återhämtning. För tydlighetens skull vill jag även säga att det jag pratar om inte är en obligatorisk tredje termin, utan frivillig. Det ställer högre krav på lärosätena, men skulle vara möjligt om det ges relevanta sommarkurser som får räknas in i examen.

Målet måste vara att studenter får en bra utbildning som om möjligt kan anpassas till deras förutsättningar och ett system som ger studenter trygghet året om. En sommartermin är ett sätt att ge studenter möjlighet att snabbare bli färdiga och få finansieringen tryggad under sommaren. Ett annat är en s-kassa för dem som inte varken får ett jobb eller kan plugga. Men förhoppningen är att studenters inkomst sommartid inte ska behöva finansieras via en socialförsäkring. Sommarjobb eller relevanta sommarkurser/en tredje termin är lösningen.

Två snabba steg framåt som ett svar på de många löpstegen bakåt?

De senaste dagarna har det varit stora rabalder kring de nya antagningsreglerna som effektivt utestänger alla som har tagit studenten samma år som mig, 2002, eller tidigare från de mest attraktiva utbildningarna. För att bli läkare krävs det nu 22,5 i betyg från gymnasiet av 20,0. Detta på grund av de nya så kallade meritpoängen som ger eleverna extra poäng om de läser matte eller språk. Sett i ljuset av att samma regering som slopade positiv särbehandling eftersom de ansåg att de diskriminerade ett kön, känns det hela mycket märkligt. Nu diskriminerar de istället alla som är 27 år eller äldre, likaväl som de som har läst sin gymnasiekompetens på komvux. Orimligt och absurt enligt mig. Detta går inte ihop med det av Tobias Krantz ständigt påvisade livslånga lärandet. Dessutom är det olagligt med åldersdiskriminering. Jag hoppas det här resulterar i många rättsfall som prövar lagligheten i de nya meritpoängen. Förhoppningsvis ser även Alliansen orimligheten i meritpoängen och slopar reglerna. En utredning ska i alla fall tillsättas.

Liksom för att kontra kommer Tobias Krantz idag med ett utspel om att det bör införas ett tre terminierssystem. Applåder! Som Saco Studentråd, i gott lag med Centerpartiet och Socialdemkraterna, har pratat om den frågan! Det skulle innebära kortare studietid för många samtidigt som sommarförsörjningen skulle vara säkrad. Många plus alltså, framförallt om systemet görs frivilligt. På minussidan är de oroliga röster som hörs från lärarna som undrar hur de ska få tid till forskning med en extra termin att undervisa. Det är en oro jag absolut delar. Däremot ser jag inte att det är ett olösligt problem. Tillsammans med sektorn och SULF måste detta gå att lösa. Kanske kan det vara ett första steg till en långsiktig, sammanhållen forsknings- och högskolepolitik? Vågar vi hoppas på så mycket?

Sist men inte minst infrias idag löftet om att universitet och högskolor ska få hyra ut bostäder till studenter. Det är 9 lärosäten i de värst drabbade städerna som får lov att bistå studenter med bostäder. Mycket bra!

Summan av kardemumman: Högskolepolitiken har idag gått två steg framåt, men det kompenserar knappast för den här mandatperiodens många löpsteg bakåt gällande beslut om avgifter, kvalitetssystem och autonomi, för att inte tala om de obefintliga framsteg som gjorts för studenternas trygghet. Lite går inte alltid en lång väg.

Edit:
Christoffer Ivarsson bloggar även han om de här tre frågorna.

lördag 17 juli 2010

I glömskan är internets minne bra

Ni undrar såklart över #snyggastvinner!

Det gör jag med, eftersom twitter inte verkar ha så långt minne heller. Återkommer när sidan har shapeat upp sig.

En vecka senare eller att smälta (intrycken) i värmen

Det kommer nog ta mig längre tid än en vecka att smälta Almedalen. Det hände mycket i ett högt tempo och jag fick välbehövlig panelträning, fyra stycket allt som allt.

Vad tar jag då med mig från Almedalen? Först och främst det oväntat attraktiva seminariet Klipp dig och skaffa ett jobb!. Seminariet gick bra, men inget nytt kom fram kring hur vi bättre kan arbeta med att minska glappet mellan studier och arbete. Det är bara att fortsätta arbetet med frågan och vikten av stöd även för nyexade akademiker för steget ut i arbetslivet.

Det sades även att utbildningspolitiken stod ovanligt högt i kurs under årets Almedalsvecka. Huruvida detta är sant eller inte, kan jag inte svara på, däremot kan jag tycka att det är på tiden. Sverige är på väg mot att bli ett allt mer renodlat kunskapssamhälle. Det är av största vikt att vi har en genomtänkt och långsiktig utbildningspolitik som är väl sammankopplad med arbetsmarknads- och näringspolitiken. Annars kommer vi ohjälpligt att halka efter.

I detta ligger även den av SULF lyfta frågan (hittar inte valmanifestet) om en enhetlig högskole- och forskningspolitik. Vill vi ha ett livskraftigt Sverige kan vi inte särskilja de två. Forskning är beroende av bra utbildning och bra utbildning bygger på god forskning. Därav bör de båda vara föremål för en långsiktig och enhetlig politik.

I övrigt fick Saco Studentråd väldigt bra respons på vårt valmanifest, frågor vi tänker driva stenhårt inför valet den 19 september. I vimlet på Gutekällaren fick jag en kväll även höra att vi unga fackligt aktiva är inte bara Sverige utan världens framtid. Men ingen press.

Almedalen är en karamell jag måste suga på ett tag till, uppenbarligen. Missade ni seminarierna där jag satt i panelen ser du Best of arbetslivsanknytning och Framtidens arbetsmarknad på nätet så länge.

måndag 5 juli 2010

You snooze, you lose!

Så går det att sammanfatta den första dagen av Almedalsveckan. Den kännetecknades av fulla seminarier och 3000 utdelade Saco-program på 1 dygn. Nu är det åtråvärda programmet i miniformat slut!

För min det har dagen varit fulltecknad. Den började kl 10.00 med det fullsatta seminariet Klipp dig och skaffa ett jobb!. I ett fulltecknat Almedalsschema lyckades vårt seminarium få uppmärksamhet, både i blogg och av journalist. Två av paneldeltagarna sökte dessutom nya vänner via sociala medier och vår hedersgäst Niklas blev uppmärksammad.

Innan talet anordnade vi minglet Ung med makt att förändra. En succé måste jag säga! Så här glad var jag. Vi presenterade även vår valmanifest, som förhoppningsvis finns för nedladdning på Saco Studentråds hemsida imorgon. Där emellan träffade jag Lars Hjälmered från Moderaterna och pratade entreprenörskap, gick på Agenda PRs seminariunm om fackens möjlighet att påverka politiken, minglade hos SULF och såg DIK Student dela ut Ris och ros till företeelser inom högskolan. Middagen intogs med Peter Arvebro från Malmö högskola och efter den besökte vi den politiska allsången. Och det har var ändå en dag när jag inte behövde springa mellan seminarier och möten.

Sist men inte minst, #snyggastvinner har satt igång på allvar! Tack Anna för alla dina bidrag!

fredag 2 juli 2010

Grattis Lars Haikola!

Efter en hel del storm i högskolevärlden det senaste halvåret, har Högskoleverket fått en ny chef. Den nya universitetskanslern heter Lars Haikola och har tidigare varit rektor för Blekinge tekniska högskola och Campus Helsingborg. Ännu viktigare är att Lars har varit fackligt aktiv i Saco-förbundet SULF och har rykte om sig att vara en studentvän. Det är en bredd som borgar för en god förståelse för att alla parter även fortsatt får en självklar plats i framtagandet av det nya kvalitetsutvärderingssystemet.

Självklart hoppas jag att Saco Studentråd kommer att få en bra relation där vi kan diskutera de viktiga frågorna om arbetslivsanknytning, utbildningskvalitet och resurstilldelning och hur de hänger ihop.

Men framförallt, grattis Lars till ditt nya jobb! Och lycka till!

En enfaldig bloggare

Passande nog skriver idag Eva Franchell på Aftonbladets ledarsida "Årets val är ingen skönhetstävling". I slutet skriver hon att "Någon gång mot slutet av veckan kommer någon enfaldig bloggare att skapa listan över Almedalens snyggaste...". Politikerbloggen brukar göra just detta.

Och visst, #snyggastvinner är en ganska ytlig idé. Endast stil kommer att bedömas utifrån suddiga mobilbilder. Men som Maria säger: jag tror på att göra en ganska torr och grå festival som Almedalsveckan att bli lite mer färgglad.

Sen tror jag att avgörande faktorer för valet i höst ligger någon annan stans än vilken stil partiledarna har. I alla fall för männen, vi vet ju alla hur det gick för Mona när hon råkade ha en märkesväska på bild. Men om #snyggastvinner kan bidra till att starta en diskussion kring vikten av kläder och stil vid anställning och liknande skulle jag inte bli missnöjd. Att personer som Niklas inte får jobb beror enligt hans mamma på att han måste klippa sig. Vill arbetsgivare ha 80-talister på arbetsplatsen får de nog leva med att vi inte kommer att ändra stil och frisyr.

Jag tänker med glädje delta i #snyggastvinner. Jag kommer även besöka Almedalen i egenskap av en hårt arbetande ordförande för en fantastisk facklig studentorganisation. I min värld behöver inte stil och politik vara olika saker.

Uppdatering:

torsdag 1 juli 2010

Snyggast vinner i Almedalen?


Jag är väldigt fåfäng. Har alltid varit. Jag vill matcha och vara piffig, annars trivs jag inte. Detta orsakar ofta en sån där i-landsångest lagom till evenemang som Almedalen. Jag menar, under en veckas tid ska jag gå runt och träffa en massa människor, sälja in mig själv och min organisation. Och hela tiden vill jag vara snyggast.

Jag uttryckte min klädångest inför Almedalen på twitter, och helt plötsligt hade jag och Nollgradig skapat en ny tävling: snyggast vinner! (Och här vill jag även be om ursäkt i förväg för att min blogg troligtvis kommer att bli lite av en modeblogg under Almedalsveckan. Men missa inte politiken mellan alla klädfoton!)

Reglerna är som följer: ta kort på din Almedalsoutfit för dagen, lägg upp den på twitter, och använd hashtaggen #snyggastvinner. Nollgradig (eller Maria som hon egentligen heter) befinner sig i Stockholm och gör en helt subjektiv bedömning av vem som är vinnare via dessa otroliga twitterbilder. Framför allt hoppas jag på innovativa lösningar på hur det går att hotta upp dessa t-shirts som ofta tvingas på representanter från olika organisationer.

Det går alltid att spekulera i hur viktigt utseendet är för att ta sig fram här i världen. Därför var det roligt att Saco Studentråd fick så mycket reaktioner på vårt seminarium Klipp dig och skaffa ett jobb, bara genom namnet. Nu kommer inte seminariet handla om utseende och karriär utan om unga akademikers möjligheter på arbetsmarknaden, men råden om kläder och frisyr vid jobbsökande är många och varierande.

Poltikerveckan i Almedalen börjar i vilket fall som helst på söndag. Jag hoppas på underbar vecka fylld av möten och fantastiska samtal. Almedalen är den bästa arenan för att träffa rätt och oväntade personer under en väldigt kort tid. Och glöm inte att komma på Saco Studentråds evenemang eller se på dem på Saco play! Om inte annat för att se vilken outfit jag valt för dagen.

Uppdatering: Maria om hur du tävlar och vad du vinner.

Foto: Peter Rosén